Birgitta Stenius: Jag har varit volontär i Convictus sedan år 2000. Då försiggick verksamheten i Korskyrkans lokaler. Jag hade en ledig dag i veckan från mitt arbete som lärare, och när jag hörde talas om Convictus genom min dotter, som var volontär i föreningen, tog jag kontakt och jag har aldrig ångrat mig. Det är meningsfullt för mig att kunna göra något för människor, som av olika skäl är bostadslösa eller missbrukare. Inom Convictus får jag den möjligheten. När jag gick i pension år 2004 började jag arbeta på Bryggan City. Numera är jag sedan flera år volontär på Bryggan Östermalm. Jag ha också varit med i föreningens styrelse i sex år. Jag är på Bryggan en dag i veckan. Jag ställer då upp där det behövs, oftast vid dörren, där jag tar emot gästerna när de kommer. Jag hjälper också ibland till i köket och med klädsortering m.m. Det viktigaste för mig är kontakten med gästerna, att lära känna dem och lyssna på dem. För mig är alla människor lika värda. När jag är volontär på Convictus lär jag känna så många fina människor, både gäster, personal och andra volontärer. Jag kommer att fortsätta så länge jag behövs.

Gun-Britt Schüler: Jag brukar hjälpa till hela dagarna. Vi börjar med att förbereda frukosten och hälsa gästerna välkomna. Vid 10 öppnar vi dusch och tvätt och vid 12 serverar vi lunch. Jag kommer själv från området där Bryggan Vantör ligger så jag känner många av gästerna sen gammalt.
Jag pratar mycket med dem och hjälper dem att få kontakt med Socialtjänsten. De flesta är alkoholister, många är också narkomaner. Allt fler kommer från länder som Polen, Rumänien och de baltiska staterna. Bara några få av dessa pratar engelska. Personalgruppen är jättebra på Bryggan. Jag stortrivs och tycker alltid det är kul att vara här och hjälpa till.

Pia Olenius: Jag började som volontär när Bryggan Östermalm öppnade på Östermalmsgatan för fyra år sedan, jag trivs mycket bra. Jag hjälper till mest i köket, men vissa dagar lägger jag också ned mycket tid på att prata med gästerna. Några av dem känner jag mycket bra efter de här åren. Vi har blivit som kompisar. Volontärarbetet har gjort mig mycket medveten om att det finns en annan sida av livet som inte är så lätt. Jag pratar mycket om hemlöshet med mina vänner. Visst kände jag till en del innan också, men nu är det mera påtagligt. När man väl är inne i det här engagemanget är det svårt att hoppa av tror jag, det har blivit en del av mitt liv.
Från början trodde jag att jag kunde hjälpa alla, nu har jag nog en mer realistiskt hållning. Jag inser att det finns gränser.